En mäktig kärlek

Jodi Shenal
Jag är en hemmamamma med två fantastiska barn. Min son har autismspektrum och min dotter har en sällsynt genetisk sjukdom och flera funktionsnedsättni...
Föräldraskap är inte ett jobb för den som har ett svagt hjärta. Det är ett hantverk som garanterat kommer att ge ständiga utmaningar.
När man är förälder till ett barn med flera funktionsnedsättningar och särskilda vårdbehov är utmaningarna unika.
De överskuggar helt de vanliga, vardagliga krav som barnuppfostran ställer.
Min fyrtiosjuåriga hjärna är överfull av komplicerad medicinsk information som jag aldrig hade kunnat drömma om att få. Min hjärna vilar aldrig, den är alltid på jour och redo att rycka ut om en nödsituation uppstår. Oro och ångest är lika mycket en del av det dagliga livet som att andas luft. Jag vaknar ofta sent på kvällen och har alltid koffeindrivna morgnar. Min rygg är för evigt stukad av att utföra vardagliga förflyttningar lite för snabbt.
Vissa dagar kan tyngden av allt detta bli tung.
Andra dagar tycker jag att det är lättare att ta mig igenom utmattningen och uppbåda den styrka som krävs för att vara den mamma som min fjortonåriga dotter behöver och förtjänar.
Hon är en otrolig välsignelse för mig och jag skulle göra allt i världen för henne.
Trots att hon är icke-verbal finns det en känsla som hon både uttrycker och förstår utan ansträngning. Oavsett vilka svårigheter vi stöter på eller vilka hinder vi ställs inför finns det ett lim som binder oss samman. Det driver oss framåt. En enda känsla som gör varje enskild sekund av detta liv värt att leva finns här, i överflöd.
ÄLSKLING.
När hon för sin lilla näsa nära min och sluter ögonen hårt i ett leende som omsluter hela hennes ansikte, är kärleken lätt att se.
När hon sträcker upp armarna och försiktigt drar in sin pappa i en lång, tät kram känns kärleken starkt.
När hon babblar tre otydliga stavelser tillbaka till oss, efter att vi sagt "jag älskar dig", hörs kärleken tydligt.
Det kräver inga ord.
Det är bortom deras förmåga.
När du blir förälder tar den villkorslösa kärleken permanent plats i ditt hjärta. När ditt barn har ytterligare behov och du måste navigera på okänd mark för att skydda det, blir kärleken en ostoppbar kraft som driver dig.
Det flyttar berg.
Det är MÄKTIGT.
Den ger dig en oförklarlig styrka; den kraft som krävs för att ta itu med allt som du har blivit tilldelad. Det ger en stadga att stirra alla motgångar i ansiktet. Även när din röst spricker, dina knän vacklar och dina händer darrar, ger den dig modet att fortsätta stå upp.
Denna kärlek plockar upp dig och dammar av dig. Den förnyar din ande.
Det bär dig igenom.
När dagen är slut och både kropp och själ är utslitna finns det en sak kvar. När jag kryper upp och läser samma välbekanta hög med godnattsagor för min dotter känner jag hur allt det "jobbiga" i det här livet smälter bort. Med hennes söta huvud mot min axel och hennes små fingrar som hjälper mig att vända blad, försvinner allt det där. I det ögonblicket finns bara denna mäktiga kärlek.
Den kommer att finnas där igen i morgon, för att hjälpa oss att göra om allt igen.
