En berättelse om cyklar, välvilja och att bryta igenom barriärer

När Jenson föddes handlade allt om vad han inte kunde göra. Man tvivlade på att han ens skulle kunna gå, och därför tillät vi oss inte att tänka tanken att han skulle kunna cykla.

Vi kunde tidigt se att Jenson var en energisk och aktiv pojke som älskade allt med hjul, särskilt om han åkte i eller på det. Under de första månaderna och åren spenderade vi en galen massa pengar på åkbara fordon för att försöka hitta sådana som passade hans unika behov.

Vi var tvungna att knuffa dem med ett kvastskaft eftersom Jenson inte kunde driva dem med fötterna. Vi hade vänner som till och med gjorde vadderade kuddar så att han kunde nå golvet bekvämt i stället för att ha sina gängliga ben helt ihopklämda, eftersom fordonen var konstruerade för spädbarn som var mycket mindre och yngre än han.

Dagen då Jenson för första gången tog sig fram (baklänges!) i sin mormors kök på en Musse Pigg-bil kommer alltid att finnas kvar i mitt minne; jag tror att han var ungefär två och ett halvt år.

När pappa av en slump kom hem med en Early Rider balanscykel istället för en halv liter mjölk en dag när Jenson var ungefär fyra år blev jag både förundrad och arg.

Jag hade undermedvetet programmerat mig själv att ha låga förväntningar på viktiga milstolpar för Jenson, förmodligen för att undvika oundviklig besvikelse, så konceptet med ett tvåhjuligt upprättstående fordon var ofattbart för mig.

Vi spolar fram tiden ungefär sex veckor och Jenson började cykla på sin balanscykel, visserligen på ett mycket instabilt sätt, men det var en monumental tidpunkt för oss alla.

Early Rider, som hade följt Jensons oortodoxa framsteg på sina underbart konstruerade instrument, skänkte Jenson en skräddarsydd, unik balanscykel på hans sexårsdag. Det innebar att han kunde fortsätta att älska att "cykla", eftersom han på grund av sin ålder och längd hade vuxit ifrån alla balanscyklar som han köpt i affären.

Denna vänliga handling var en i raden av liknande händelser som skulle inträffa under de närmaste åren. .....

Två år senare hade Jenson fått oss att inse att han KAN och VILL uppnå det han föresätter sig, och vi vågade tillåta oss själva att tro att Jenson MÖJLIGEN skulle kunna försöka sig på pedaler! Vi blev helt överväldigade när Early Rider än en gång gav Jenson en annan specialanpassad cykel, den här gången med pedaler!

(Enkel skivbroms bak, enkelväxlad kedjekrans, borttaget vevparti, upprätt styre - för dem som kan cykeljargong). Jenson tog över den cykeln på juldagen 2020 och tog sina första solopedaler samma dag.

Det var ett otroligt ögonblick för oss.

Jensons bror Coby var fyra år vid den här tiden och började utveckla sin egen kärlek till cykling, i synnerhet BMX-cykling. Han hade gått med i sin lokala BMX-klubb och höll på att lära sig att köra på banan. Jenson njöt av att se sin bror tackla de stora hoppen och ta sig igenom de snäva kurvorna. Vi har fått några underbara vänner i BMX-gemenskapen och otroligt nog, vid tio års ålder, kör Jenson nu hela banan på egen hand, till min stora förskräckelse!

Vi blev vänner med en särskilt underbar familj genom Cobys BMX-karriär. Systrarna Esme och Charlotte är ivriga och begåvade BMX-åkare och presterar på hög nivå i klubb- och regiondivisioner. När vi har träffats utanför BMX har båda flickorna visat en sådan vacker vänlighet, tålamod och värme mot Jenson.

Storasyster Esme, 11 år, hade efter ett lysande år av tävlande runt om i landet nyligen blivit uttagen att representera Storbritannien i BMX-världsmästerskapen i Glasgow. När Esme hörde att Jenson nu hade vuxit ifrån sin Early Rider BMX-cykel gick hon helt utan förvarning till sin mamma och pappa och föreslog att hon skulle vilja ge bort sin BMX-cykel till Jenson. Hon var säker på att det var det hon ville göra och ville gärna "ge bort" den till Jenson!

Som cykelkännare hade Esme goda förutsättningar att veta att hennes cykel skulle passa perfekt för Jensons mått och behov.

Så det blev så att vi alla träffades igen och Esme och Charlotte överraskade Jenson med en ny cykel! Vi var alla mycket glada över att den passade perfekt och Jenson tog till sig sin nya cykel med stor glädje. Denna osjälviska handling har inneburit att Jenson kan fortsätta att älska självständig och säker cykling, samtidigt som vi kan fortsätta att njuta av cykelturer tillsammans med familjen.

Igår satt vår familj och tittade på Esme på TV under den viktigaste dagen i hennes liv, när hon tävlade i världsmästerskapen i Glasgow. Vi blev överväldigade av glädje och känslor när vi såg hennes formidabla prestationer i heaten, där hon kvalificerade sig till semifinalen! Hon gjorde oss, sin familj och Storbritannien stolta när hon slutade bland de 16 bästa i världen. Vilken mästare!

Vi är så ödmjuka inför att få vara en liten del av denna fantastiska unga kvinnas resa. Att ha fått en cykel i gåva av en BMX-världsmästare är otroligt, men att kunna kalla denna sanna hjälte för en vän är ännu mer fantastiskt.

Bra gjort Esme, du är en stjärna. Och tack Early Rider ännu en gång för er otroliga vänlighet.