Idrottsmöjligheter för barn med funktionsnedsättning

Jag har två pojkar som båda älskar sport. Min sjuåring är en tävlingsinriktad tennisspelare och akademifotbollsspelare som tränar och tävlar de flesta vardagar och helger.

Min tioåring älskar alla fysiska aktiviteter på land och i vatten, älskar att lära sig nya saker och älskar att umgås med människor. Han har också funktionsnedsättningar.

Möjligheterna för min yngre son är gränslösa. Tråkigt nog är möjligheterna för min äldre son inte lika goda.

Jag vet att detta är ett vanligt tema för barn med funktionsnedsättning, och jag förstår varför. Jag tror att det finns några nyckelfaktorer som bidrar till bristen på idrottsklubbar eller träningspass för personer med ytterligare behov, och jag har funderat på vilka de är och vad som skulle kunna göras för att förbättra situationen, så att fler unga med funktionsnedsättning kan uppleva samma nöje och fördelar som deras syskon.

Kostnaden spelar en stor roll.

På grund av de inblandade individernas behov krävs det antingen ett lägre antal deltagare (mindre intäkter för klubben) eller ett högre antal anställda (mer lönekostnader) för att underlätta aktiviteterna. Oavsett vilket, utan ett överflöd av erfarna och pålitliga volontärer, kommer aktiviteten sannolikt att vara mindre ekonomiskt livskraftig.

Viljan är avgörande! För att en aktivitet ska bli framgångsrik krävs det personal och volontärer som har en passion för att undervisa barn som är annorlunda, som inte kommer att bli nästa idrottsstjärna, men som kommer att njuta av det på sitt eget speciella sätt. Tyvärr kan idrottsledare oftare vara inriktade på att utveckla talang snarare än att underlätta möjligheter, medan valutan på idrottsanläggningar ofta är vinst snarare än nöje.

Utrustning kan också vara kostsam! För personer med extra behov behövs ibland specialutrustning som inte är lättillgänglig. Allt från lyftanordningar för simbassänger till specialrullstolar för tennis/basketboll etc, och alla små inköp och anpassningar däremellan.

Utbildning och erfarenhet kan vara ett hinder.

Personalen kan behöva ytterligare utbildning för att kunna genomföra idrottspass för personer med funktionsnedsättning, eller känna att de saknar kompetens för att förstå hur de ska interagera med barn med exempelvis autism, inlärningssvårigheter, hörsel- eller synnedsättningar.

Men vad gör idrottsorganisationerna för att motverka den tydliga bristen på utbud på gräsrotsnivå för barn med funktionsnedsättning? Det finns en del nationella system, till exempel vissa finansieringsinitiativ inom fotbollsförbundet och bidrag som är tillgängliga för idrottsgrupper via Sport England. Men jag kan personligen inte se att detta leder till någon infrastrukturell ökning av det utbud som är lättillgängligt i vårt område.

Som en förälder som ligger i framkant när det gäller att hitta handikappidrott för ungdomar, och som medlem i ett samhälle där jag känner många andra i samma situation, verkar det som om det fortfarande finns ett märkbart tomrum i möjligheterna. Men här är den positiva delen. Personligen, för min familj, har vi direkt dragit nytta av några fantastiska goodwill-incitament och individer som har gått utöver det vanliga för att fylla tomrummet.

Här är några goda nyheter!

Min tennisintresserade sons huvudtränare insåg hur underbart det skulle vara för båda bröderna att kunna spela tennis i samma miljö, och han skapade en ny inkluderande tennisträning varje vecka för en liten grupp barn med inlärningssvårigheter och andra funktionsnedsättningar. Barnen spelar spel med tennistema, gör övningar och färdigheter och har en härlig och avslappnad tennisträning med en av de inkluderande tränarna. Jag misstänker att klubben gör en förlust på det här passet på grund av det låga antalet deltagare, men trots det verkar de engagerade i saken och alla inblandade familjer är verkligen tacksamma. En idrottslärare från min sons specialskola ger upp sina söndagsmorgnar för att leda ett friidrottspass för funktionshindrade som är anslutet till British Athletics.

De har samlat in stora summor pengar till den kostsamma utrustning som behövs för att fysiskt funktionshindrade idrottare ska kunna tävla på banan.

Denna underbara grupp har gett många barn möjlighet att delta i adaptiv racing och löpning som aldrig annars skulle ha fått den chansen, och har till och med tagit vissa barn till tävlingsnivå.

Fram till 2022 drev min man en handikappfotbollsgrupp som kom till eftersom det saknades möjligheter i vårt område för barn med funktionshinder att spela fotboll tillsammans med sina syskon. I vårt område fanns det möjligheter till handikappfotboll genom vår lokala fotbollsklubb, men vi märkte att det fanns begränsade möjligheter för barn med inlärningssvårigheter, neurodivergens eller för den delen för barn att spela fotboll tillsammans med sina syskon. Gruppen var enormt populär och min man hoppas kunna starta en liknande grupp igen inom kort.

Jag skulle gärna se att mer gjordes för att ta itu med bristen på idrottsmöjligheter för ungdomar som inte har tillgång till vanliga idrottsklubbar och träningspass. Jag skulle gärna vilja höra några goda nyheter om individer och klubbar som har gjort mer än vad som krävs för att underlätta möjligheterna!