Jag hoppas att hon vet

Varje morgon ser jag min dotter sova lugnt en stund innan jag försiktigt väcker henne.

I det tidiga dagsljusets stillhet och tystnad betraktar jag hennes änglalika ansikte och förväntar mig det glada, sömniga leende som snart kommer att stråla fram ur det. Jag väntar ivrigt på en vinkning från hennes lilla hand för att säga "hej".

Dessa stunder är värdefulla och utgör den absoluta höjdpunkten på min dag.

I morse, innan jag lutade mig fram för att kyssa hennes panna, rusade en mängd tankar genom mitt huvud. Det finns så många saker som jag plötsligt undrar om hon verkligen vet och förstår, som en icke-verbal trettonåring med komplexa funktionsnedsättningar.

Kärlek är ett språk som ofta inte kräver några ord.

Vår familj har blivit väl förtrogen med den kommunikationsmetoden. När jag nu förbereder mig för att väcka henne ur hennes ljuva sömn hoppas jag att hon vet, varje sekund av dagen, hur högt älskad hon är.

Jag hoppas att hon vet att så länge jag har andetag i mina lungor kommer jag att vara där varje morgon. Jag kommer att vara redo att lyfta henne från hennes säkerhetssäng och bära henne, tills min egen kropp sviker mig.

Jag hoppas att hon vet att även om jag klagar högt över ryggont eller trötthet, så är det fortfarande min ära och mitt privilegium att ta hand om henne.

Jag hoppas att hon vet när jag lämnar henne i skolan att jag alltid ber om en säker, lycklig och perfekt dag för henne. Jag hoppas att hon bara kommer att känna inkludering och vänlighet varje sekund hon tillbringar där. Jag hoppas att hon vet att jag alltid kommer tillbaka i slutet av dagen för att möta henne med öppna armar.

Jag hoppas att hon vet att jag tar min roll som Mamma Björn på allvar och att jag alltid kommer att förespråka att hon ska få allt hon behöver . Jag kommer alltid att kämpa för att hon ska få en plats vid bordet.

Hon kommer inte att möta något ensam.

Jag hoppas att hon vet hur hennes pappas hjärta smälter till en pöl varje gång hon tar honom i nacken och drar in honom för en hård kram. Hur hon gör sin storebror så stolt när hon försöker möta hans hand i en fist bump eller ge honom en high-five.

Jag hoppas att hon vet att hennes livliga och fåniga personlighet, med precis lagom mycket envishet, tjänar henne väl.

Jag hoppas att hon vet hur modig och stark hon är. Jag hoppas att hon vet att hon är värdig och att hon är tillräcklig.

När hon börjar vakna, och hennes dag snart börjar, hoppas jag att hon vet hur hon får oss alla att sträva efter att bli bättre människor; hon tar fram det allra bästa i oss. Jag hoppas att hon vet hur hon gör världen till en ljusare plats, bara genom att finnas i den.